Tidigt i livet
Mary Jane Kelly är det offret som man vet minst om. Om det var hennes verkliga namn är inte heller bekräftat. Det mesta om hennes liv kommer från hennes sista man Joseph Barnett. Det finns dock en del tankar som inte helt har bekräftas. Hon tros komma från staden Limerick på Irland. Med lite sökningar i registret från den katolska kyrkan Castleconnell register finns det dock en flicka som är född 31 mars 1863. Föräldrarna är Michael och Ellen Kelly. Joseph Barnett hävdar dock att hennes fars namn var John Kelly.
Det sägs att hon kommer från en stor och inte helt fattig familj samt att hon ska ha en syster, Bridget. I kyrkoboken finns det en sådan registrerad 1860, 7e november.
Det finns även ett namn till, dock har jag lite svårare att tyda detta.
Vad jag kan hitta, finns det en Michael Kelly boende någon gång runt 1850-60, på Black Bull Lane 8 (källaren)
Det skulle kunna härifrån Mary kommer. Dock blev uppväxten kortvarig och hela familjen flyttar , tros vara mellan 5-8 syskon. Familjen flyttar till Wales för att jobba i gruvorna. Mest troligt är att familjen hamnar i staden Caranvonshire eller Carmanthenshire. När Mary är ung (1879) ska hon ha gift sig med Davis eller Davies. Någon hävdar att hans namn var James Davies, gruvarbetare, som dog i Risca 1880 och att dem var förlovade. Davis ska dock ha omkommit i en sprängolycka efter några år. Mary beger sig då till Cardiff och hamnar på sjukhuset i flera månader. Vad hon gjorde där finns inga bevis för.
Varför hon ger sig av vet man inte. En teori är att hon på något sätt hamnar i onåd med sin familj. Joseph Barnett sa i ett av förhören att han identifierade Mary på hennes öra. Mary var känd för att inte ha något huckle på sig (vilket var ovanligt) en teori att hon gjort sig illa i örat (höger) och att det blev deformerat på något sätt. Till följd av detta valde Mary att ha håret utsläppet och dölja sitt öra och kanske var det därför hon var inlagd dessa månader på sjukhus.
Hon flyttade in med sin kusin i Cardiff och det var här hennes bana som prostituerad börjar.
1883 döms hon till fängelse i 6 månader för förfalskning i Cardiff. Hon döms även för en stöld på en bordell i NewPort 1881 (troligen stöld från en kund).
Livet i London
Det finns inget bekräftat foto av Mary Jane (förutom dem från mordplatsen). Men här är ett foto som hävdar vara en bild på henne.
Hur likt det är med skissen från tidningen efter mordet, eller att hon kallades för Ginger (på grund av hennes hår), är lite oklart.
En bild som sägs vara hennes syster Bridget har även visats men även här, oklart.
Vilket år hon kommer till London är inte helt fastställt troligen var det 1884. Väl i London jobbade hon på en bordell i Kensington som troligen drevs av ”the Maundrell sisters”. Héleine and Frederica Maundrell drev en ”överklass bordell”. Hon lämnade detta hastigt och troligen på grund av stöld. Hon flyttade in i ett rum på St George Street men fick lämna på grund av alkohol och droger. Kelly flyttade in hos Mrs Carty, en dam som delvis verifierar Barnetts historia om Mary. Dock var detta en plats man inte stannade så länge på, på grund av, att det var ” a bad place”. 1886 flyttade hon till Cooley’s Lodging House på Thrawl Street.
En annan teori är att Mary Jane var vän och modell till konstnären Walter Sickert. Hon tillbringande en tid i Frankrike som prostituerad. Efter att ha granskat Sickerts målningar och teckningar skulle denna bild kunna vara Mary Jane (baserat på den obekräftade bilden). Men att Sickert skulle vara Jack the ripper är ingen teori jag tror på.
I april 1887 träffar Mary Joseph, som också var Irländare. Den flyttar ihop nästan omgående. Mary flyttade till Whitechapel och Dorset street någongång 1887 med Joseph Barnett.
Mordet
Mary Jane Kelly var troligen 25 år när hon mördades. Hon var 170 cm lång och muskellös. Hade blont/rött hår. Blåa ögon och var ljus i hyn.
”Said to have been possessed of considerable personal attractions.”
När hon sist sågs hade hon en ”linsey frock” (klänning) och en röd sjal runt sina axlar. Hon bar inget på huvudet.
Konstapel Walter Dew sa att han väl kände igen henne, hon var vacker och spatserade runt med sina vänner. Mary var känd för att alltid ha ett vitt rent förkläde på sig.
Maria Harvey, en vän, sa att hon var ”much superior to that of most persons in her position in life.”
Det har också hävdats att hon pratade flytande Welsiska och var konstnärligt lagd. Dem flesta uttrycker sig att hon inte var ett fyllo men att när hon drack kunde bli högljudd. Hon verkar också varit ganska omtyckt av personer i området.
Onsdag 7 November Mary handlar ett ljus från McCarthy’s shop. Hon syns lite senare i Miller’s Court av Thomas Bowyer, en pensionerad soldat som kallades ”Indian Harry.” Han jobbade hos McCarthy och bodde på 37 Dorset Street.
Bowyer säger att han på Onsdags kvällen såg Mary prata med en man som liknade den man Matthew Packer hävdar han såg prata med Elizabeth Stride.
Torsdag/Fredag 8-9 November Barnett och Mary hade gått skilda vägar men han var och rände hos henne nästan varje dag.
19.15 Fredagen den 9e, Barnett hälsar på hos Mary. Han säger att hon hade besök av en annan kvinna.
Maria Harvey sa att hon var kvinnan Barnett såg med Mary och att hon lämnade henne ca 18.55. Harvey tros ha bott med Mary under perioder. Det har skrivits att Mary hade ett barn när hon bodde här. Det har nu visat sig att barnet som sägs bott på Millers Court är Harvey son John, ca 6år, som tragiskt dog i en olycka där han blev påkörd av en vagn på Whitechapel High Street. Kanske jobbade han med att ta bort hästbajs från gatorna, vilket var ett vanligt (och farligt) jobb för barnen i Whitechapel.
20.00 Barnett lämnar Mary och beger sig till härbärget Buller’s Boarding House. Han spelar kort och går och lägger sig 00.30.
20.00 Julia Venturney, boende på Miller’s Court nr 1 går och lägger sig.
20.00-23.45 Här finns inga bekräftade uppgifter om vad Mary har för sig. Det sägs att hon ses dricka med Elizabeth Foster på the Ten Bells Public House (hörnet Commercial Street/Fournier Street).
23.00 sägs hon vara på the Britannia (Commercial Street/Dorset Street) och dricker med en man med mörk mustasch som ser respektabel ut. Hon verkar vara väldigt berusad.
23.45 Mary Ann Cox, 31 år, änka och prostituerad som bodde på nr 5 Miller’s Court. Cox kommer tillbaks hem för att värma sig. Hon ser Mary framför sig på gatan med en kraftig man. Han såg ut att vara i 35-års åldern, ca 165 cm lång, slarvigt klädd med en lång rock och en billycock hatt. Han hade ett fläckigt ansikte med små polisongers och ”carroty mustache”. Mannen bär på en hink med öl.
Cox följer efter dem in på Miller’s Court. Dem står utanför Marys rum. Cox går förbi och säger”Goodnight.” Mary svara lite nonchalant ”Goodnight, I am going to sing.” Några minuter senare hör Cox Mary sjunga ”A Violet from Mother’s Grave”. Cox går ut igen vid midnatt och Mary sjunger fortfarande samma sång.
Här är utdraget från hennes vittnes mål:
Mary Ann Cox stated: I live at No. 5 Room, Miller’s-court. It is the last house on the left-hand side of the court. I am a widow, and get my living on the streets. I have known the deceased for eight or nine months as the occupant of No. 13 Room. She was called Mary Jane. I last saw her alive on Thursday night, at a quarter to twelve, very much intoxicated. [Coroner] Where was this ? – In Dorset-street. She went up the court, a few steps in front of me.
[Coroner] Was anybody with her ? – A short, stout man, shabbily dressed. He had on a longish coat, very shabby, and carried a pot of ale in his hand.
[Coroner] What was the colour of the coat ? – A dark coat.
[Coroner] What hat had he ? – A round hard billycock.
[Coroner] Long or short hair ? – I did not notice. He had a blotchy face, and full carrotty moustache.
[Coroner] The chin was shaven ? – Yes. A lamp faced the door.
[Coroner] Did you see them go into her room ? – Yes; I said ”Good night, Mary,” and she turned round and banged the door.
[Coroner] Had he anything in his hands but the can ? – No.
[Coroner] Did she say anything ? – She said ”Good night, I am going to have a song.” As I went in she sang ”A violet I plucked from my mother’s grave when a boy.” I remained a quarter of an hour in my room and went out. Deceased was still singing at one o’clock when I returned. I remained in the room for a minute to warm my hands as it was raining, and went out again. She was singing still, and I returned to my room at three o’clock. The light was then out and there was no noise.
[Coroner] Did you go to sleep ? – No; I was upset. I did not undress at all. I did not sleep at all. I must have heard what went on in the court. I heard no noise or cry of ”Murder,” but men went out to work in the market.
[Coroner] How many men live in the court who work in Spitalfields Market ? – One. At a quarter- past six I heard a man go down the court. That was too late for the market.
[Coroner] From what house did he go ? – I don’t know.
[Coroner] Did you hear the door bang after him ? – No.
[Coroner] Then he must have walked up the court and back again? – Yes.
[Coroner] It might have been a policeman ? – It might have been.
[Coroner] What would you take the stout man’s age to be ? – Six-and-thirty.
[Coroner] Did you notice the colour of his trousers ? – All his clothes were dark.
[Coroner] Did his boots sound as if the heels were heavy ? – There was no sound as he went up the court.
[Coroner] Then you think that his boots were down at heels ? – He made no noise.
[Coroner] What clothes had Mary Jane on ? – She had no hat; a red pelerine and a shabby skirt.
[Coroner] You say she was drunk ? – I did not notice she was drunk until she said good night. The man closed the door. By the Jury: There was a light in the window, but I saw nothing, as the blinds were down. I should know the man again, if I saw him.
By the Coroner: I feel certain if there had been the cry of ”Murder” in the place I should have heard it; there was not the least noise. I have often seen the woman the worse for drink.
Någon gång under denna tid äter Mary mat som består av fisk och potatis (oklart vart eller när).
00.30 Catherine Pickett, blomstersäljare, och som bor nära Mary (nr.12) stör sig på sången och tänker gå och säga till henne. Hennes man stoppar henne och säger ”You leave the poor woman alone.”.
01.00 Det börjar regna och Cox kommer tillbaks hem igen för att värma sig. Mary sjunger fortfarande. Det lyser från hennes rum. Efter en kort stund beger sig Cox ut igen.
Elizabeth Prater, står utan för ingången till Miller’s Court och väntar på en man. Prater bor i nr 20 på 26 Dorset Street. Detta är rummet ovanför Mary. Hon står ute ca 30 min och väntar men går till slut in till McCarthy’s för att prata. Hon hör ingen sång eller ser någon gå in eller ut från gården. Hon går sedan tillbaks till sitt rum. Hon säger att hon placerar två stolar framför sin dörr och somnar sedan med kläderna på, hon nämner att hon var väldigt full.
02.00 George Hutchinson, boende på ” the Victoria Working Men’s Home” på Commercial Street hade just kommit tillbaks till området. Han går på Commercial Street och passerar en man i hörnet på Thrawl Street men lägger inte märke till något mer. På Flower and Dean Street möter han Mary. Och hon frågar honom om pengar.
”Mr. Hutchinson, can you lend me sixpence?” ”I can’t,” says Hutchinson, ”I spent all my money going down to Romford.” ”Good morning,” Kelly replies, ”I must go and find some money.”
Hon går sedan vidare i riktning mot Thrawl Street. Hon möter mannen som Hutchinson hade gått förbi. Mannen lägger sin hand på Mary och säger något som får Mary att skratta. Hutchinson hör Kelly säga ”All right.” Och mannen svarar ”You will be all right for what I have told you.” Mannen lägger sin hand på hennes axel och dem börjar gå tillsammans mot Dorset Street. I vänster handen har mannen ett litet paket.
När dem står under lampan utanför ”the Queen’s Head Public House” får Hutchinson en bra bild av mannen. Han har ett blekt utseende, tunn mustach där ändarna är vikta uppåt (i tidningsreportern är detta ändrat till en stor tung mustasch). Mörkt hår, mörka ögon och buskiga ögonbryn. Han ser judisk ut. Han har en ”soft felt” hatt nerdragen över ögonen. Han är klädd i en lång rock, med vit krage samt en hästsko på bröstet. Han har en stor guldkedja med en stor röd sten. Han hade handskar i ena handen och ett paket i det andra. Han var runt 35 år och var ca 170-175 cm lång.
Mary och mannen korsar Commercial Street och går ner för Dorset Street. Hutchinson följde efter. Mary och mannen stannade utanför ingången till Miller’s Court och pratade. Mary säger ”All right, my dear. Come along. You will be comfortable.” Mannen för sin arm runt Mary och hon pussar honom och säger ”I’ve lost my handkerchief.” Hon får då en röd schal av mannen, paret går sedan in på gården. Hutchinson väntar utanför till klockan slår 03.00 och lämnar sedan platsen. Jag tror han tänkte råna mannen men eftersom han inte kom ut och Hutchinson härbärge öppnade klockan 3 så begav han sig av istället.
03.00 Cox kommer hem igen. Det regnar kraftigt ute. Cox säger att det är mörkt och tyst, hon stannar sedan hemma men somnar inte. Hon tycker sig höra män gå in och ut på gården. Hon nämner specifikt att hon hörde någon lämna kl 05.45 men kan inte säga från vilket rum då hon inte hörde någon dörr stängas.
04.00 Elizabeth Prater vaknar av att hennes katt (Diddles) väcker henne. Hon hör någon tyst med gråtande röst ropa ”Oh, murder!” Dessa ord är vanliga i området så hon bryr sig inte så mycket om detta. Sarah Lewis, som sover över hos en vän på gården hör också det tysta gråtandes ropet.
04.00-08.30 finns inga bekräftade händelser.
08.30 Caroline Maxwell, säger sig träffa Mary. Hon beskriver hennes kläder och Mary detaljerat men säger att hon inte känner Mary väl. Hon hävdar bestämt att hon inte har tagit fel på dag utan såg henne vid ingången till gården. Maxwells vittnesmål står i strid med rättsläkaren Philips utlåtande om att Mary troligen dog mellan 02.00-08.30 och att hon åt mat mellan 22.00-23.00.
10.00 Maurice Lewis, en skräddare som bor på Dorset Street, säger till tidningen att han såg Mary och Barnett på ”the Horn of Plenty public house” under natten då Mary blev mördad. Det sägs att hon ofta drack på puben (som ligger i slutet på Dorset Street) och även att puben var plats för skumma personer. Han säger också att han såg henne kl 10.00 på morgonen mordet ägde rum. Även han hävdar då att hon synts flera timmar efter den troliga tiden för mordet. Lewis blev dock inte kallad till förhör så hans ord kommer från tidningarna.
10.45 John McCarthy, ägaren till ”McCarthy’s Rents,” vilket var namnet på Miller’s Court, skickade sin assistent Thomas Bowyer för att hämta pengarna för hyran. Mary låg efter med hyran, som alla andra på denna tid. När Bowyer inte fick något reaktion på dörrknackningen och dörren var låst så han flyttade på gardinen genom det trasiga fönstret och tittade in. Det var då han såg kroppen liggandes på sängen. Han gick då till McCarthy, som även han tittade in genom fönstret och såg den slaktade kroppen. Han sprang då ut på gatan och till Commercial Street Polisstation. Han fick tala med Inspektör Walter Beck, som följde med till gården.
Ingen av poliserna fick gå in i rummet, eller kunde inte, då dörren var låst samt att man väntade på blodhundarna skulle komma och spåra mördaren. Polischefen Abberline hade nämligen införskaffat två hundar för att spåra JTR (Barnaby och Burgho) men efter timmar av väntan på hundarna (som för övrigt redan hade lämnat London på grund av ett tjafs med ägaren och myndigheterna om pengar) bestämde Polischefen Thomas Arnold att poliserna skulle bryta sig in med en yxa.
När polisen kommer in i rummet ser dem Marys kläder fint vikta på en stol. Hon var klädd i ett nattlinne. Framför eldstaden stod hennes skor placerade. Det sägs att det var något smält i elden och att elden fortfarande var glödande.
Saker i rummet
En fotograf kallades på och fotografen tog många bilder. Tyvärr har endast 3 bilder återfunnits. Ett av dem stora mysterium vore att hitta felets av dessa bilder. Ett av de två fönstren i rummet hade trasiga rutor. Det översta fönstret ska ha gått sönder under ett bråka mellan Mary och Barnett en tid före mordet. Det undre fönstret var trasig och det användes till att öppna dörren då nyckeln var försvunnen. Båda fönstren tros varit täcka under mordnatten, åtminstone ett fönster hade haft en rock som skymde.
En säng med knoppar (en knopp saknades)
Ett tvättställ
En kudde (bolster, en kudde för att ligga lite högre/luta sig emot)
Över och underlakan, några kuddar
En eller möjligen flera filtar.
En stol med trasigt rygg stöd, stolen Marys kläder var vikta på.
En trästol.
Två bord, ett vid dörren och ett vid fönstret.
Ett skåp innehållande lite porslin och gammalt bröd.
En lerpipa (troligen Josephs) som låg på spiselkransen.
Tomma ”ginger beer” flaskor.
Ett utbrunnet ljus i en vinflaska.
En mans rock som var hängd för fönstret. Rocken hade lämnats kvar av Maria Harvey (som även hade lämnat några barnkläder och något annat plagg, kanske för att Mary skulle kunna sälja dem)
En tunna (bad/tvätt) av tenn under sängen.
Om man granskar fotografierna skulle det även kunna ligga något mer under sängen och troligen då en potta.
Obekräftat är även ett gammalt papper (300år) som skulle ha hittats i rummet men inga noteringar finns av detta.
På väggen ska en bild ha suttit. Enligt noteringar var tavlan ”The fiskermans widow”, några tror att det var en tavla från marknaden men mest troligt är det att bilden var utriven ur en almanacka.
Obduktionen
Dr. Thomas Bond, från polisens A-Division,var den som kallades till mordplatsen. Han rapporterar följande:
Kroppen låg på rygg, naken, i sängen. Huvudet var vrider åt vänster. Vänster armen låg nära kroppen och underarmen låg över magen.
Höger armen var nästan avskuren från kroppen och låg på madrassen bredvid kroppen. Benen var brett särade, vänster låret var mer mot madrassen medan höger pekade mer uppåt.
Hela bröstpartiet var bortskuret, lika så låren. båda brösten var bortskurna, armarna kraftigt knivhuggna och ansiktet totalt sönder hugget. Nacken var skuren ner till benet.
Livmodern, njurarna och ett bröst var placerade under huvudet. Det andra bröstet vid hennes högra fot. Levern var placerad mellan fötterna. Inälvorna var placerade på vänster sida om kroppen och mjälten på den högra sidan. Huden från bröstet och låren var placerade på bordet bredvid kroppen.
Det var mycket blod i sängen och på golvet under. Det var blodstänk på väggarna.
Hennes ansikte var sönderskuret och näsan, ögonen, ögonlock och öron, var delvis bortskurna. Läpparna och kinderna hade djupa sår ner till benet. Det var också skärsår åt alla möjliga håll.
Halsen var uppskuren. Det följer flertalet detaljerade observationer av hur djup och hur mycket som skurits bort. Under en av naglarna hittas skinn, vilket skulle kunna tyda på att Mary rev JTR, men kunde även varit från henne själv.
”The right thumb showed a small superficial incision about one inch long, with extravasation of blood in the skin, and there were several abrasions on the back of the hand moreover showing the same condition.”
Bröstkorgen var öppnad och hennes hjärta saknades.
Dr. George Bagster Phillips var också på plats och han säger:
”The mutilated remains of a female were lying two-thirds over towards the edge of the bedstead nearest the door. She had only her chemise on, or some underlinen garment. I am sure that the body had been removed subsequent to the injury which caused her death from that side of the bedstead that was nearest the wooden partition, because of the large quantity of blood under the bedstead and the saturated condition of the sheet and the palliasse at the corner nearest the partition.”
